söndag 6 maj 2012

HSP


Igår stötte jag på en länk till en artikelserie i SvD om högkänslighet och mina tankar började virvla i hundraåttio. Att diagnostiseras med borderline är att ha vissa förstärkta personlighetsdrag. Personlighetsdrag som är så starka att de gör att man får svårt att leva normalt. Man är överkänslig, pendlar mellan svart och vitt, högt och lågt, hat och kärlek. Det finns inget mellanläge. Medan borderline är ett skällsord är högkänslighet och att vara en highly sensitive person det inte. Det är istället förklaringen till varför man är som man är, i all sin sköra bräcklighet, utan att lägga någon skuld i det. Upp till en femtedel av alla människor har detta högkänsliga personlighetsdrag och plötsligt är det som att få stiga in i de "normalas" värld igen.

Jag kanske aldrig varit sjuk? Kanske är min stresskänslighet, mitt behov av lugn och tystnad, de oförklarliga överväldigande känslor som ibland kan skölja över mig som en enorm våg bara alldeles normalt om än lite mindre vanligt än att inte vara överkänslig? Kanske har det bara inte funnits tillräcklig kunskap och kännedom om detta hos de personer jag träffat under mina år som sjukskriven och inom psyksvängen?
 
Artiklarna blev som ett kvitto på att jag är på rätt spår med de tankar jag burit omkring på och som på sista tiden blivit alltmer klara och begripliga för mig och som jag ett tag nu tänkt blogga om. Vore det inte för att jag funnit dessa artiklar hade rentav detta blogginlägg innehållit dessa tankar, men nu dröjer det till nästa text (som jag förmodligen kommer skriva direkt efter denna, eller åtminstone innan dagen är slut).


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar